nikoninan!

Min förlossningsberättelse

Eftersom det är så kul att läsa andras berättelser så tänkte jag skriva lite hur min förlossning var!
 Inte alltför detaljerat haha men lite hur allt började os.v. :)
Byter alltid kanal när det är förlossningsserier på tvn, men att läsa är väl rätt mildare hehe :p
Natten till den 11:e sov jag knappt nånting för det kändes konstigt i hela kroppen och det var varmt och eländigt uppe i sovrummet,
så det slutade med att vi gick ned till soffan och försökte sova.
Men jag vankade av och an och kom inte till ro så  det blev inte mycket sömn den natten. 
Dagen efter hade vi fått tid till barnmorskan för att SF måttet hade minskat, vilket berodde på att bebis låg så långt ned.
BM kollade hjärtljuden och mätte och ringde till förlossningen och konsulterade om vi skulle åka dit för en undersökning.
Medan hon ringde så satt jag och hade värkar (vilket jag trodde var förvärkar) och hon sa att det mycket väl kunde komma en bebis de kommande dagarna. 
Efter vårt besök gick jag förbi jobbet en sväng och hälsade på Ulla som jobbade. 
Jag tänkte inte alls vilken dag det var, för från början var hon beräknad den 12:e men på stora ultraljudet så blev jag flyttad 4 dagar (aldrig i livet tänkte jag)
men det stämde inte alls med mina egna beräkningar haha! Jag var helt säker att det skulle bli den 12:e :)

När vi kom hem så fortsatte vi som vanligt med tapetseringen.. så medan mamma och Fredrik grejade med det så vankade jag av och an och hade värkar. 
Vi tog en fikapaus för Per-Åke hade bakat sommarpaj och det var inte lätt att sitta stilla och äta, men pajen gick minsann i och tur var väl det ^^
De åkte hem vid 7 tiden för tapeten tog slut såklart!  1 rulle kort så vi fick beställa mer. 
När jag väl började förstå att det var värkar så klockade Fredrik dom och till en början var de oregelbundna.
När de blev regelbundna med 4 minuter emellan ringde vi förlossningen. 
Eftersom vi bor över en timme bort så fick vi åka in när vi kände för det. Jag trodde vattnet skulle gå först,
så jag trodde att om vi åkte dit så skulle vi säkert bli hemskickade eller rekommenderade att sova på patienthotellet. 
Men vi bestämde oss att åka in tillslut och det var verkligen ingen brådska upp, men när vi var framme blev det mer intensivt med värkarna
och det kändes som att vi åkt precis i rätt tid. 

Vi blev inskrivna kl 20 och jag kopplades upp med CTG på magen (hjärtövervakning för bebisen) och de undersökte mig
och då visade det sig att jag var öppen 4cm. Eftersom jag läst Föda utan rädsla och hört att andningen är A och O så testade jag det här med att
andas in genom näsan och ut genom munnen varje gång en värk kom och det gjorde verkligen mycket under värkarna!
Jag förstod nästan inte att jag var i ett aktivt skede, eftersom värkarna kändes hanterbara.
Vi var ganska mycktet ensamma i rummet och det var jag inte beredd på men vi körde på 
och Fredrik var bra stöd under hela processen och bara fokuserade på mig :)
Han gjorde att jag kände mig trygg och peppade <3
Först använde jag en vetekudde som smärtlindring på magen och det tyckte jag fungerade bra.
Vi hade en jätte bra och trevlig barnmorska, så henne har jag gärna igen om det blir någon till knodd!
Hon berättade att man brukar öppna sig 1cm per timme men det gick mycket snabbare. 
När jag var öppen ca 6-7cm så frågade jag om det fanns möjlighet att få epiduralen, så de förberedde inför den 
genom att sätta dropp och de flushade in halva och jävlar va ont det gjorde! 
Jag började testa lustgasen, men den fungerade inte alls för mig.
Jag blev bara snurrig av den och tappade fokus och tyckte den gjorde varken till eller från gällande smärtan.
Jag svamlade om Emmis och hennes lilla kusinen i magen hahaha för Fredrik hade träffat henne och Martin när han parkerade om bilen,
och Fredrik sa att jag skulle fokusera på mitt först och främst haha!
Tyckte mest det kände obehagligt att andas genom masken, lite kvävande på något sätt.
Jag testade lustgasen ett tag, men när jag höll på att svimma av den så slutade jag med den helt. 
När väl personalen kom för att sätta epiduralen (som hade operation när jag bad om den) så var det försent.
Jag började få mer intensiva värkar och hade svårt att ligga stilla och CTG banden var jättejobbiga så jag fick testa att stå med ett gåbord 
en stund men då kom Lykke precis vid spinalutskotten så kräktes jag rätt ut såklart haha! 
Eftersom jag rörde mig så mycket så for CTG banden hursomhelst så det slutade med att de skulle sätta elektrod på 
bebisens huvud istället och det tyckte jag var mycket bättre!
När de satte elektroderna på huvudet så tar de hål på hinnorna så vattnet går.

Efter en stund så var jag helt öppen och det var dags att krysta och det var fanimej det ondaste jag varit med om
haha! Jag hade inte alls ont i ryggen eller så, men det kändes som att någon stack massa knivar i magen på mig.
Som tur var så behövde jag bara krysta i 25 minuter och efter dessa intensiva minuter så var hon ute 00:29!
All smärta släppte direkt när hon låg på bröstet och var alldeles underbar och helt perfekt :)
Vår älskade lilla dotter <3


Lilla Mini ^^ 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas