nikoninan!

v 36



Igår trodde jag att ungen var påväg ut för det bökades och härjades på mina stackars revben och på blåsan igår. 
Förstår att det är riktigt trångt nu, men jag hoppas att bebis vill stanna ett tag till (: 
Förlossningsväskan och skötväskan har vi packat. 
Det enda som saknas nu är amningskyddet som jag trodde var köpt, men det finns säkert på apoteket. 
De mesta av kläderna mini ska ha i början är tvättade och hänger nu på tork.
I lördags när jag sorterade lite av kläderna, så hjälpte Lovis såklart till att sortera högarna 
genom att kasta runt alla kläder och putta strumporna under byrån. Buskatten! 
Lovis har sedan flera månader tillbaka sovit tätt intill magen och där ligger hon helst hela natten och spinner så bebisen 
blir alldeles till sig och buffar. Tidigare har hon sovit vid mina fötter, men det är sällan hon väljer det framför magen. 
Hon känner säkert att något är pågång där inne :)
Är inte så orolig att Lovis ska bli svartsjuk eller ska försöka göra illa bebisen, men vi försöker lära henne att spjälsängen och vagnen är big No No.

Jag känner mig redo inför det som komma skall på något sätt.
Jag har under nästan hela graviditeten försökt förtränga att ungen faktiskt ska ut också haha.
Men efter att jag läst "Föda utan rädsla" och Fredrik har läst sitt kapitel i den boken och packat och donat tillsammans och diskuterat 
förlossningen och skrivit förlossningsbrev så känns det rätt bra ändå.
Visst det går aldrig att styra vad som komma skall,
men jag tycker det känns bäst för mig/ oss att försöka förbereda oss så mycket som möjligt 
för att kunna hantera eventuella situationer som kan uppstå.

Jag är oändligt tacksam över att Fredrik är engagerad i allting, lyhörd och verkligen försöker göra det bästa av allt,
och helatiden är mån om att jag och bebisen ska må bra. Han snappar upp massa tips och delar med sig av sina tankar 
och allt har jag tagit för givet, men jag har kommit till insikt att jag har haft väldigt tur att ha en så engagerad sambo.
Han är klok som en bok och jag är tacksam över att det är just han som ska bli pappa till vår lilla toodie. 
Det är helt fantastisk känsla att efter 10 år tillsammans känna att vi växer tillsammans och utan att bli för gullgullpluttig, 
vilket jag avskyr men jäklar vad jag älskar honom!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas